Osagt

Vid 8-tiden smällde det. Flygplatsen Zaventum i Bryssel attackerades först. En självmordsbombare sprängde sig själv och minst 13 andra i luften i ett fruktansvärt attentat mot intet anande människor som just då inriktade sig på att flyga någonstans i Europa eller övriga världen. Två män har uppgetts deltaga i attentatet. Och båda talade på arabiska. Strax efter smällde det igen, nu i en tågvagn i tunnelbanan precis vid EU-kommissionens flotta byggnad. Bloggaren bodde på ett hotell precis bredvid för drygt 10 år sedan och begagnade mig av denna tunnelbana. Nu känns det kusligt. Att det är så lätt. Så lätt, att dessa ondsinta, hjärntvättade monster kan stiga på ett tåg enbart för att döda. Så många som möjligt. Civila, oskyldiga människor på väg till jobbet. Stefan Lovfen kommenterar det hela med att "Det är en attack mot det demokratiska Europa. Vi kommer aldrig att acceptera att terrorister angriper våra öppna samhällen". Svd uppger att sammanlagt 23 människor ha

Ordsallad brukar betyda att man har osammanhängande tal med vilda associationer, och förekommer ibland hos schizofrena. Men även till synes friska personer kan rapa ur sig ordsallader. Kulturrecensenter t ex. Ebba Witt-Brattström , är själv författare och just nu aktuell med en ny bok. När hon själv recenserar böcker kan det låta så här: "Upprättelse, folks, visst hörs ett svagt eko av trettiotalets svenska proletärmodernism? Moa Martinsons lilla Mia eller Harrys fosterpojke Martin, samma förtärande bildningstörst här som där. Också de ville förstå sin plats på samhällets botten, för att kunna ta sig vidare, ut i världen. Liksom Ferrantes Lila, kvarterets mörka vildfåle och hennes väninna, den vänt blonda Lenù (Elena), romanens berättarjag." De vilda associationerna har kulturrecensenterna gemensamt med de schizofrena. Men studerar man snobbismen lite närmare så döljer ordsalladen nästan ingen substans. Bra eller dålig är upp till var och en att avgöra. Lena Ander

Den gamla reklamen för kattmaten Whiskas brukade börja som en presentation av alla läckerheter som fanns i burken och avslutades alltid med Whiskas, om katten själv får välja . Det lustiga med detta är att om katten får välja, väljer han inte Whiskas. En sak är dock riktig; katter väljer. Det är inte du som väljer åt dem. När det gäller människan är det mer komplicerat. Vi kan välja vem som tillåts träda över vår tröskel till huset/lägenheten. Men vi kan inte välja våra grannar, eller om vi ska betala skatt eller inte. I dagens Sverige har valmöjligheterna ökat på vissa områden. Men tyvärr har de fria valen minskat betydligt mer. Inom tidsintervallet 12 timmar har två dödskjutningar ägt rum, en i Bredäng och en i Vårby  en skola har  sprängts i luften i Rättvik, i Värmland mordförsök  plus då sedvanliga misshandelsfall, bränder och bråk på asylboenden. Så var det inte för 30 år sedan. Att peka ut enbart massinvandring som orsak är att göra det för lätt för sig. Det handlar

Det kausala sambandet ; att en händelse resulterar i en annan händelse, kan utökas med ett orsakssamband som innebär att två av varandra oberoende händelser resulterar i en ny reaktion som ändå är logisk under rådande omständighet. Den svenska sjukvården lyder under kategori två. Den har länge varit underfinansierad och haft personalbrist, främst sjuksköterskor. Antal läkare har däremot ökat i antal om än inte som antal per tusen invånare  eftersom Sveriges har haft en stor befolkningsökning p g a invandringen. Inom Europa ligger Sverige  över genomsnittet  av antalet läkare per tusen invånare. Men vad hjälper det när människor får vänta i årslånga vårdköer och kanske t o m dör under tiden? Det stora problemet med svensk sjukvård är att antalet vårdplatser är skrämmande lågt. Och de minskar stadigt: Vårdplatser inom somatisk slutenvård År Vårdplatser Vårdplatser/1 000 invånare Överbeläggnihgar/100 vårdplatser Utlokaliseringar/100 vårdplatser 2008 21 302 2,3* 2009 21 111 2

Den mest framträdande symbolen för att man är muslim är kvinnors slöja ( hijab ) och ännu värre niqab eller burqa . Orsaken till att dessa plagg bör/kan bäras är emellertid mångfacetterad. Egypten har efter "den arabiska våren" blivit mer fundamentalistiskt än någonsin tidigare. Och det är framför allt två grupper som "våren" försämrade livet för: De kristna kopterna och kvinnorna. Kristna är för övrigt världens mest förföljda folk i de flesta muslimska diktaturerna i MÖ. I Sverige håller man däremot tyst om folkmordet på kristna. Ivar Arpi uttrycker det väl i SvD. När "våren" blommade som bäst på Tahirtorget i Kairo, blev kvinnor på plats i de jättelika demonstrationerna, gruppvåldtagna i en omfattning som t o m förskräckte den annars statsfeministiska, miss "patriarkala strukturer"  Jonna Sima.  Bl a i hennes beskrivning av våldet: "Kvinnor har omringats av män och ­pojkar och fått sina kläder avslitna, blivit tafsade på, missha

Det var så stort då. Inför millenniumskiftet var allt så hypat och pretantöst att det oundvikligt beredde väg för besvikelse över att inget var annorlunda trots att klockan passerat 00 till första januari år 2000. Men vi kunde aldrig föreställa oss att i mitten av andra decenniet skulle vansinnet regera. Från partikelnivå upp till de översta fästena i samhället, sugs det upp likt gift och det är vi som ska serveras det. Klimathysterin dominerar och ökar. Trots att det inte finns någon närmare forskning på hur vädret har sett ut över längre tid än några få decennier, så predikas det från alla plattformar att vi ska sluta äta kött, åtminstone minska det. Köttskatter diskuteras på allvar för att få oss konsumenter att gå politikernas väg. (Egentligen är det bara en strategi för att öka skatteintäkterna). Att en urspårad miljörörelse, media och politiker ska besluta om vad vi lägger på tallrikarna är naturligtvis ytterligare ett sätt att omdefiniera världen till en mänsklig konstruk

Annika Borg , bl a präst i Svenska Kyrkan men också skarp samhällsanalytiker, rapporterar i bloggen Det goda samhället om en informations- och diskussionskväll i Färjestaden på Öland. Det är ingen vanlig diskussionskväll utan handlar om uppförandet av s k HBV-hem i form av modulhus. Bloggaren har själv bott i ett modulhus. Det var det enda boendet jag kunde få efter mitt misslyckade försök att pröva ett liv på landet. Förresten, modulhus var inte det namn man gav skolådan. Det kallades för PAVILJONGEN. Sverige är expert på omskrivningar för att dölja att saker och ting inte är så fantastiska som man vill framstå det som. Själv klarade jag av att bo på en yta av 12 kvadrat. Det var bara det att stora delar av mitt möblemang också hade varit nödvändigt att trycka in. Det blev trångt. Jag pressade mig fram mellan soffan på högkant och kastrullskåpet. Jag klev över mikrougnen, skrivaren och gitarrförstärkaren och höll mig i väggarna för att hålla balansen. Stereon ställde jag under

Bloggaren har uttryckt det med största möjliga tydlighet: Nej, jag är inte feminist. Åtminstone inte den dominerande vänster- och statsfeminismen som sorgligt nog vann kampen. Annars hade Sverige sett annorlunda ut. Borta skulle fetischisterna vara som går igång på att uppfinna tredje kön, hen, en, genusbyte på bestick (trots att "inga kön finns"), räkna kvinnobilder i tidningar, byter vägskyltar till här-går-hon, osynliga strukturer, könlösa Barbiedockor etc etc. Min och andra tystade medsystrar som står för det man kallar för "särartsfeminism" menar helt enkelt att könen får leva och arbeta utifrån sina inbördes skillnader och även utifrån det faktum att kvinnor i de flesta fall är olika män (precis som om det skulle behöva påpekas). Kort sagt; de kromosombärande egenskaper som är förbundna med kvinnligt tänkande och kvinnliga preferenser måste hon vara fri att utveckla utan att få spö och spä från de rabiata vänsterfeminismen som helt bygger på att alla är li

Man blir lite uppgiven när man tar del av det svenska nyhetsflödet. Vare sig det hela rapporteras om på radio, gammelmedia på nätet och TV (ser bara ibland), så är nyheterna exakt desamma. Dag efter dag. Men skulle kunna ändra ordspråket till "no news is news". Den anti-intellektualisering som pågår framför allt, i radio, illustreras bäst av utrikesreportagen som ofta är intill outhärdlighetens gräns känslodrypande och inriktade på någon enstaka familj och deras öde. Katja Magnussons halvtimmesreportage om enskilda människors öde (och äventyr) är i klass med elevarbeten i skolorna. Icke-ifrågasättande ("kritiskt tänkande"???) om sanningshalter och andra alternativa källor. Förresten; elevarbetena är bättre. Här är en typisk rapport från Katja om mannen som förlorade nästan hela sin familj; fru och fem barn. En 7-årig dotter överlevde under det sönderbombade huset, bröt benet och har en del skrapsår. Det är bara det att Katja får det berättas för sig, och vet i