Värderelativism maskerar både dumhet och feghet
Lena Andersson , författare och journalist fick förra året Augustpriset för sin självutlämnande roman Egenmäktigt förfarande . Dessutom erhöll hon Publicistklubbens Guldpennan. Andersson är skarp - och uppenbarligen sårbar. Hennes kolumner i SvD kan vara snåriga att ta sig igenom, vi är ju inte vana att anstränga oss. Men om man gör det, så får man en intellektuell tripp. Hennes bataljer mot kristendomen är många och bitska. Men hon är konsekvent i sin religionskritik. Att hon sedan ägnar så stor möda på att förklara varför kristendom är vidskepelse, sagor och fördummande, ger en känsla av att religion är väldigt viktig för henne. Och att det finns en slags sorg över att hon själv inte har förmåga att tro på något. I ett direkt angrepp på Svenska kyrkans allt tilltagande trosrelativism, med nya ärkebiskopen Antje Jackelén i direktfokus, skriver hon så att tangenterna blöder: " Med Gud in i tankelättjan". I en postmodern värld går allt att relativiseras. "Himlen ä