Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2010

Socialmoderaterna

Käbblet pågår nu för fullt i alla medier. Det är tragikomiskt att åhöra hur partierna bjuder över varandra i kampen om väljarnas gunst. De rödgröna kom nu med sitt valmanifest. Bara offentliga satsningar som ska finansieras med höjda skatter. Återställning och bakåtsträvanden i ett evigt kretslopp. Tror man verkligen att folk är så dumma att man inte förstår att höjda bidrag och högre pensioner leder till att skatterna höjs så att slutresultatet blir i bästa fall plus minus noll i plånböckerna. Vi som jobbar kommer att gå back, liksom vi som måste köra bil till jobbet. Vi som är ensamstående kommer att pröjsa för fler och högre bidrag till barnfamiljerna som redan badar i dessa. I Stockholm är läget lite speciellt. Här finns de flesta borgerliga väljarna i landet. Samtidigt har båda blocken givit beskedet att man tänker samregera om SD kommer in i stadsfullmäktige. De sju systrarna är åtminstone ärliga i Stockholm när man gör realitet av det som vi alla redan vet: Det finns egentligen

Den förlorade hövligheten och välfärdens paradox

Bloggaren kunde inte sova lördag morgon och såg då ett intressant program som hette "Danmark på distans". Det handlade om utlandsboende danskar och hur de nu såg på sitt gamla fosterland. De hade genomgående blivit mer traditionsbundna till det danska kulturarvet. Samtidigt hade de en hel del kritik att rikta till hur landet, eller snarare människorna, har utvecklat sig de senaste årtionden. Tvärtom vad vi tror i Sverige, har danskarna attitydproblem i form av att de är oartiga, rent av ovänliga, tänker bara på sig själva och är gnälliga. Allt ser likdant ut, allt fungerar likadant överallt men aldrig har folk varit så missnöjda. Känns detta igen? Jag bodde i England på 70-talet och var nu en månad i USA och slogs av precis samma sak. Folk i andra länder är artiga och (åtminstone ytligt sett) omtänksamma, öppna och välmenande. Verkar ha en bättre uppfostran helt enkelt. Dessutom gnäller man inte. Det kanske man skulle ha anledning att göra med tanke på att stora klassklyftor

Normer och dess betydelse

Peter Eriksson, mp, sade i en radiointervju i veckan att han gärna såg att äktenskapsbalken utökades med möjligheten att gifta sig med fler än en, dvs månggifte. Det är väl bara att förvänta sig från det hållet. Bloggaren tror inte den här åsikten delas av speciellt många andra, men det är oroande att det överhuvud taget kommmer på tal. För vad öppnar detta för möjligheter? Andra tokerier från mp har ju visat sig landa hos de etablerade bara tiden lider, t ex trängselskatt, koldioxidskatt och "grön el". Mp var en gång i tiden ett fräscht och nytänkande parti. Man hade idéer om småskalighet och avbyråkratisering, friare företagsklimat och fria alternativ till den allmänna sjukvården och skolan. Nu är man ett betongsocialistiskt parti som har glömt sina ideal. Kvar finns visserligen idéer om växelskatter, men utan att någon vinner på det. Man höjer gärna skatter, men sänka på något annat område ser man aldrig till. Och de tokiga idéerna har man kvar, men nu besvärande genomförb

Segregation på Sverigevis

Segregation är som bekant något som svenska politiker ropar i kör att den måste undvikas. Om inte integrationen kommer frivilligt så får den tvingas fram. Man bygger således nya bostadsområden blandade, d v s med både höghus, låghus och villor; hyres- bostadsrätter och egnahem sammanlänkade. Säga vad man vill, det är värt ett försök. Fast nog liknar det gammal god social ingenjörskonst ändå. Får se hur det utvecklar sig. Samtidigt pågår en annan typ av segregation. På typiskt Sverigemanér handlar det om att "ta hänsyn till särskilda behov" hos de boende. Särskilda behov kan vara att man är pälsdjursallergiker. Det får inte finnas några boende som har husdjur med päls, möjligtvis nakenhundar eller ormar i sådana fall(!). Men det finns säkert de som är för känsliga mot dessa djur också. Så är det då de som inte tål tobaksrök (eller inte gillar, svårt att avgöra vilket). Således har det nu kommit bostadsområden som inte tar emot rökare i alla dess former och färger. Eftersom rök

Alliansen kommer att vinna valet

Det börjar bli alltmer uppenbart att den rödgröna trojkan misslyckats med att övertyga majoriteten av de valberättigade att skattehöjningar på allt och alla ska göra oss lyckligare. Bloggaren tror att folk inser att hänvisningar till Per Albin och Palme knappast känns särskilt relevant längre. Och att allt tal om jämlikhet börjar kännas lite utnött idag. En undersökning för några veckor sedan visade att de tillfrågade ansåg att skolan är den viktigaste valfrågan. Lägst hamnade faktiskt ämnena integration och jämlikhet. Det är kanske dags att inse att vilka som har den högsta regeringsmakten i Sverige av idag inte spelar så stor roll. Det är den omedelbara miljön som är viktigast. T ex vem som är rektor på skolan och hur barnen behandlas där. Och hur bostadsmiljön ser ut just där man bor och hur grannsamverkan kan fungera för att förebygga brott. Sådana frågor kan varken Fredrik eller Måna göra något åt. Vi är oss själva närmast, det är bara att konstatera. Bloggaren tror att det viktig

Året var 1975...

... och det slogs värmerekord lite här och där i augusti. Månaden innan, 1 juli, hade den fria aborten genomförts. Arbetarna fick ett enormt lönelyft och allt fler började fara utomlands på semester. Myndigheter, institutioner, kommittéer, styrelser, nämnder, förordningar, LAS, MBL, kommunreformer, dagis och skolor poppade upp som svampar ur jorden. Den offentliga sektorn svällde och svällde. Olof Palme var statsminister och gjorde sig känd världen över som USA- och Israelhatare. Många var de bilder där han omfamnade Yassir Arafat. Dessutom fick även Zimbabwes blivande socialistiska diktator Robert Mugabe en och annan puss. Banden var starka till Kuba som man hade täta förbindelser med. Vänstern hade sin definitiva storhetstid. Var man inte vänster blev man hånad och utfrusen (sant, jag var med). Sverige höll i schlager-EM efter ABBA:s brakseger i Brighton året innan. På schlagerdagen sjöng Sillstryparen (alias Ulf Dageby) hov på Gärdet med en Alternativ festival (mycket var alternativ

Rättvisan är en skrattspegel

Vi pratar väldigt mycket om rättvisa i Sverige. Det är otroligt viktigt att framhäva att skillnader är av ondo och att största möjliga likhet bör råda. Intressant nog medför ju en sådan syn att toleransen mot det olika minskar. Hela samhället är byggt på likhet, sticker man ut på ett eller annat sätt, blir resultatet att man betraktas med avundsjuka eller misstänksamhet. Man kan ju spekulera i hur detta hänger ihop med den svenska, världsberömda solidariteten. Om det olika är suspekt, betalar man helt enkelt av en lämplig avgift till det olika, för att tysta det olydiga sinnet. Man kan såledeles se hela bidragssystemet som en stor böta för ett dåligt samvete. Men då kanske bloggaren är onödigt elak. Dock så tror jag det är i högsta grad relevant när det gäller invandringspolitiken. Här gäller nämligen inga budgetramar, nedskärningar förekommer inte och resurserna tycks aldrig sina vad gäller denna utgiftspost. Många invandrare är olika oss, det går aldrig att komma ifrån. Annan typ av

I vänsterns värld är det alltid lågtryck

Det är väl inte så konstigt egentligen. Vänstern lever faktiskt på att folk har det dåligt ekonomiskt, mår dåligt och är sjuka. Skulle man vara riktigt cynisk skulle man säga att de har en önskan om att folk faktiskt ska ha det dåligt. För skulle människors börja berätta om hur mycket bättre de har det nu, skulle vänstern förlora sin legitimitet. Nu när arbetslösheten är hög och socialbidragen ökar, vädrar vänstern morgonluft. Köttgrytorna doftar lockande. Man riktigt längtar efter att sätta tänderna i folks plånböcker igen. För i vänsterns värld är det inte individerna som har kontrollen över sitt liv, det är staten. Bloggaren är här lite medvetet orättvis. Vänstern är inga demoner. Men det är så här man själva demoniserar den borgerliga alliansens politik. Att borgerligheten vill att människor ska gnaga på ramarna om de inte har jobb. Att borgerligheten strävar efter ojämlighet och klyftor. Det här är vi så vana vid att vi inte reagerar. Media trummar in budskapet i oss, hur eländig

Om att vara sig själv

När är vi egentligen det där "vara oss själva"? Är det när vår personlighet får breda ut sig och flöda i all sin härlighet, ärlighet, dumhet och egensinne? Eller är det när vi är så där personliga och förtroliga och ser någon varandra i ögonen? Allt vi visar utåt är aspekter av vår personlighet. Hela personen får (kan) aldrig någon få se. Den är vi inte medvetna om själva. Som person är du och jag formad av en rad genetiska, miljömässiga, erfarenhetsbaserade, kulturella, medicinska, sociala, ja en oändlig mängd faktorer. Men alla dras vi med dilemmat 'förnuft och känsla'. Inget av dem kan tillåtas dominera över det andra, men ändå kräver vår miljö nästan uteslutande en större input av rationellt förnuft än av emotioner och intitution. Det västerländska samhället är förnuftbaserat. Det är skapat av intelligenta, förnuftiga och kontrollerade människor som förväntas agera formellt och rationellt utan onödig känslomässig inblandning. Det är därför vi upplever den finansie

"Lagom är bäst"

Det sägs att begreppet 'lagom' har sitt ursprung från Vikingatiden, då kärlet, tallriken, fatet, bålet etc, gick 'laget runt' (eller 'lag - om'). Krystat så det förslår och det är väl snarare det som är typiskt svenskt: Att göra stora saker små och små saker stora och komplicerade. Men svensken i gemen är långt ifrån lagom på många olika sätt. Man ser det tydligt i trafiken där man lätt blåser på i 140 på 110-väg, 90 på 70-väg osv. Likaså är vi svenskar ruggigt bra på att sätta i oss, såväl mat som dryck. Vi toppar ligan för kaffedrickande och godisätande. Enbart det bästa är gott nog åt svensken som helst vill vräka sig i dyra skinnsoffor med fjärrkontrollerna tätt tryckta intill sig för att styra sin privata sfär av gigantisk platt-TV och hemmabioanläggning som får grannens kristallkrona att klirra. Det är precis som om att när vi får chansen då tar vi ut svängarna ordentligt. För det socialdemokratiska imperiet har indoktrinerat oss så länge i lagomeriet att

Vänskap och att hantera sina reptiler

Nu när flyttcirkusen har lagt sig lite, liksom den värsta stressen och tröttheten kan bloggaren återvända med förnyade, rasande kraft ; ) Fast speciellt rasande känner jag mig inte. Tvärtom är att bloggaren känner sig lite bekymrad. Det är vännerna som i sin tur är bekymrade över bloggaren och hur hon resonerar på bloggen. Jovisst, bloggen är ibland rasistiskt färgad, ibland föraktfull mot "utnyttjare", ibland rent av nyliberal. Jag är inte rasist i begreppets egentliga betydelse (vilken har totalt glömts bort). Däremot är jag heligt förbannad på människor (ofta från samma kulturer) som vägrar anpassa sig och hur svenska etablissemanget sväljer det. Men oavsett detta, är människovärdet okränkbart i alla lägen. Kanske mest när vi inte förtjänar det. Jag är en medmänniska i många lägen, men har också tendenser till att förakta svaghet (vilket jag tycker illa om hos mig själv). Uppenbart sjuka och handikappade människor, liksom äldre hjälper jag ofta och gärna. Men det är här vi

Romarriket återuppstår

Sverige har nu uppfört sig taskigt mot romerna när man skickat tillbaka dem till Rumänien p g a "oklara omständigheter". Romerna har nämligen uppehållit sig i Sverige och tiggt, vilket inte är ett brott. men genant för välfärdslandet. Romerna är EU-medborgare och har därmed fri rörlighet över gränserna, men att nu väldigt många har rört sig till Sverige är nog ingen tillfällighet. Ryktena om Sveriges givmildhet mot männinskor som inte "kan" jobba är nu världsomspännande. Fast normalt sett brukar inte människor få komma hit och bara jobba. Det är så mycket regler, så många avtal och så många villkor för att få jobba i Sverige att helt enkelt många ger upp. Har själv känt polacker som har sökt arbetstillstånd i Sverige men stupat på vägen in. Det verkar som om säkrast möjliga väg in i vårt land är att skrika "asyl" på vilket språk som helst. Romerna har egentligen inget aylskäl och blir därför skickade tillbaka igen. Men tiderna börjar förändras. För visst ä

Flyttat ifrån multikulturen

Bloggaren har varit strängt upptagen med en flytt den senaste veckan. Knappt har man jetlaggat klart förrän det är dags att ta till krafterna igen. Nu går man på adrenalin. Men jag har alltså lämnat mångkulturen. Här finns väl ett och annat tillskott av berikning, men ingenting jämfört med det andra stället. Det senaste tillskottet ddär borta var något alldeles extra. Chilenare och araber i helig allians, med fest varje kväll, huset fullt, och musiken skrålandes dygnet runt. Polisen fick nöjet att komma på besök och numer patrullerar Securitas området. Men vad gör man inte för jämlikheten? Alla måste få del av den mångkulturella verkligheten annars är det orättvist. Tänk om vi skulle låta områden gå miste om detta naturfenomen, det vore ju synd och skam. Prisfall, vaddå? Ghettofiering, vaddå? Det är bara sådant man får räkna med och absolut inte yttra sig något om, det vore ju rasistiskt. Svenskarna har aldrig varit så positiva till invandrare som nu, sägs det i en nyligen gjord unders